Susanne Samuelsson

Susanne Samuelsson

Susanne Samuelsson

Jag funderar mycket på monstrens motiv och på kvinnor och mäns olika roller när jag skapar mina texter. Jag strävar efter att ge nya perspektiv på skräck, tycker inte det är särskilt kul att skriva om dumma monster som drabbar snälla människor. Jag är allergisk mot yttre hot och tomma kulisser. Jag gillar när monstren kommer inifrån och när de har beröringspunkter med oss andra. Jag tror att alla monster har det även om många av oss nog vägrar erkänna det. Som författare vill jag söka inåt. Skräcken blir mer otäck då.

Jag prioriterar obehag framför gore och tror att min styrka ligger i att skapa nya perspektiv. Jag vill inte upprepa klassiska historier för det gör andra mycket bättre.

Själv skräms jag av det mesta; ormar, clowner, hajar, knivar, mörker, ensamhet och sjukdomar men tack och lov har jag lärt mig använda mina egna rädslor som inspiration i mitt skrivande. Jag har slukat skräckfilmer sedan jag var liten och får ofta höra att jag skriver filmiskt, vilket jag tar som en komplimang.

Jag brinner för noveller och hoppas kunna medverka till att skräcknovellen får en starkare ställning i Sverige.

Innan har jag skrivit en hel del om zombier men i min kommande novellsamling vill jag fokusera mer på kvinnors roll och på frigörelse, att bryta sig loss och ta makten.

Andra ingredienser som brukar ha en tendens att återkomma i mina noveller är hämnd, raseri och avundsjuka. I min egen bok tar jag även chansen att fokusera på de teman som jag innan kanske hållit tillbaka.

I höst debuterar jag på Epok förlag med novellsamlingen Kattmänniska.

Susanne Samuelsson bor just nu i Norrköping tillsammans med sin lokförare. Hon är utbildad inom kommunikation och kulturpedagogik och drömmer om att kunna lägga sitt främsta fokus på novellerna. Hon har medverkat i flera skräckantologier och även vunnit två novelltävlingar.

Aktuella titlar:

kattmanniskaMorkerseendeDen första kvinnanblaendverk